Lurö
Lurö ligger mitt i Vänern där Kållandsö och Värmlandsnäs sträcker sig efter varandra. Under 30 och 40-talet fanns det en otrolig idé om att bygga en väg mellan Västergötland och Värmland med Luröarna som fundament. Det var tur att det bara stannade vid idéer, annars hade vi gått miste om en ögrupp med många möjligheter till härliga naturupplevelser. Man kan hitta allt ifrån kala klippor till lummiga skogar med bl a lind och ek. På Lurö finns fortfarande bara stigar. Här kan du vandra runt och se spår av svunna tider. Huvudön som utgör ca 200 hektar består egentligen av tre sammanväxta öar, nämligen Lurö, Källbergsö och Husö. Luröarna har varit bebodda sedan urminnes tider. I mitten på 1100-talet grundade en grupp cisterciensermunkar ett kloster på huvudön. Det tjänade som härbärge åt de många pilgrimer och andra resanden som tog sig fram på den uråldriga färdvägen. Stenar från klosterruinen fick senare bidra till ugnarna i det tegelbruk som byggdes på ön runt 1840. Ännu kan man hitta stugor som har de enkupiga takpannorna från Lurö. På ön Vithall ligger ögruppens äldsta fiskarstuga som nu restaurerats och återställts i ursprungligt skick. Detta för att man ska kunna få en inblick i skärgårdsbefolkningens levnadsvillkor i gamla dar. I Lurö skärgård fanns förr ett flertal Gästgiveri och Sjömanskrogar. Kanske för att innanhavets sjömän ofta sökte sig hit för att få lä när stormen rev upp sjön. Det finns många berättelser om förlista skepp runt Lurö. Idag bor de enda bofasta på gården Stenstaka som ägs av Naturvårdsverket. De är tillsyningsmän av naturreservatet och driver gästhärberget Luringen som kan erbjuda övernattning i varierande former. Hit söker sig många olika människor, allt ifrån skolklasser som kommer för att studera natur till grupper som bara vill ha en skön vistelse, kanske för kursverksamhet. Vill du besöka Luringens hemsida finns adressen på vår länksida.
